Sund och osund förälder

Att tala om barnuppfostran och metoder känns lite övermaga, precis som att barnet är en lerklump som man kan forma efter humör. Återigen så är det fullt möjligt att utsätta barn för den här typen av metoder. Narcissister gör det gärna. Formar barnen efter humör. Använder barnen för att få stimulans för sitt maktbegär och kontrollbehov. Detta är dock ingen sund “metod” utan meratt jämställa med psykisk terror och laboratorie-experiment. I en alltmer narcissistisk värld är det dock vanligt att föräldrar inte vet hur de ska uppfostra sina barn, de behöver en metod, en teori att fostra efter. Förr var detta med barnuppfostran fullkomligt naturligt. Man föddes med förmågan att att ansvar för sin avkomma.

Sedan kom Doktor Spock och andra liknande individer som ville sätta sin prägel på något som varit fullkomligt naturligt. Man får anta att han den där Spock var en av de som led av narcissismens personlighetsstörningar, där i efterdyningarna av andra världskriget då just experiment på människor varit vardagsmat.

Skyldigheten man har som förälder är att ge trygga förutsättningar för barnet att utvecklas i. Man ska vara trygg som person och inte kontrollerande. Att säga nej tillhör föräldraskapet. Det är dock inte ett nej för att hävda sin makt som förälder utan det är ett nej därför att jag råkar veta vad som är bäst för barnet i den ena eller andra situationen. Dock behöver jag inte överbeskydda barnet som förälder. Även detta är osunt och att överbeskydda ett barn kan i själva verket vara ett sätt att överkompensera det faktum att man egentligen inte intresserar sig för sitt barn.

Sund barnuppfostran handlar om att vara en sund förälder. En sund förälder ägnar tid åt sitt barn. En osund förälder låter TV och dator uppfostra barnet. Osunda föräldrar pratar med sitt barn i tre minuter varje dag enligt forskningen. Det är inte sund barnuppfostran.